The Rants And Moans Of Negative Nancy

På aftonbladet kan man läsa hur polisen hittar en skadad katt vid vägkanten med brutet ben och tar med den till stationen där den får dö för att slutligen dumpas i skogen. De jävla svinen tar den inte till någon veterinär eller kontaktar inte ens ägaren trots att katten är märkt. Som om det inte skulle vara nog så ljuger de sedan för ägaren om att katten är lämnad på tippen när de i själva verket dumpade liket i skogen. Hur kan man vara så jävla omänsklig att man kan befinna sig i närheten av ett litet försvarslöst djur som lider med stora smärtor och bara ignorera det? Bara låta det dö?
Jag vill typ gråta när jag läser artikeln och ser bilden på den döda katten. Jag blir bara så trött, tappar orken och den lilla minimala tron på människosläktet som finns kvar inombords.

Älskar gamla filmer och avgudar Marilyn så nattjobbet flöt på ganska bra igår natt när denna film visades på tv4 runt halv fyra. Har naturligtvis sett den innan men bra filmer ser man om och om och om igen.

Större delen av natten ägnades åt funderingar och olika påhittiga åtgärder för att hålla sig vaken. Så när jag försökte badda pannan med en kall fuktig handduk utan att smeta ut sminket gick hjärnan på högvarv. Jag fungerar ganska enkelt: när jag är upptagen med något (ex. en uppsats, ommöblering, en sjuk katt, en bra bok etc) upptar den saken hela min koncentration och livet flyter på. Men när jag inte har något som upptar min uppmärksamhet blir oviktiga saker viktiga och jag känner mig rastlös. It's not good, jag behöver ett nytt projekt för att inte bli galen och dessutom för att se till att jag håller tassarna borta från håret. Rastlöshet leder alltid till hårfärgsbyte och frisyrbyte. Men damnit, jag ska ha långt hår FFS!

Helt oviktigt grubblande sådär and yeah, jag är fruktansvärt uttråkad men lite öl och god mat på Kellys imorgon bryter iallafall tristessen that is tomorrow.

Lagen om allting jävlighet såg till att det skedde en krock på Centralstationen idag precis när jag var på väg till skolan och absolut inte hade tid att vara sen (har man någonsin det?). När chauffören meddelade i högtalarna drog jag snabbt ur hörlurarna ur mobilen för att kunna lyssna (min förra mobil var old school och stängde av sig om man kopplade loss dem) men min nya mobil är tydligen jävligt jobbigt för den kopplade på högtalarna och plötsligt spred jag Rammstein tjugo över sju på spårvagnen. Fick panik som värsta pensionären och började trycka på alla knapparna samtidigt. Har nu närt mitt hatförhållande ytterligare till den nya mobilen som är svart och posh och my darling men jävligt jobbig.

Fick sedan åka runt halva stan pga omdirigering, springa som satan men lyckades bara bli ca 13 minuter sen. Som tur var hade H redan kommit dit (som moralisk stöd och publik) så jag kunde ringa henne som sedan förklarade situationen för examinatorn. Anyway, svävade på moln efter seminariet, jag fick VG (!) - fruktansvärt glad och nöjd!
Fikade först med H efteråt och sedan åkte jag hem och köpte 1,5 kg apelsiner och naturgodis (luv cashewnötter med sour cream-smak) på ICA, I had a craving. Åt godiset till "lunch" och somnade sedan i sängen framför tv:n. Ljuvligt och lagom slappt och perfekt prepp inför nattjobbandet i helgen.
Nojandet is over, time to move on.

Idag i GP kan man läsa hur en man lämnade in en telefon (för 499 kr) på MediaMarkt för lagning (på garantin) och det slutar med att lagningen blir för dyr för en sådan billig telefon. Men, "undersökningsavgiften" hamnar på 750 kr?! Helt absurt men det som jag reagerar på är när artikeln avslutas med att han får tillbaka telefonen utan att behöva betala och mannen konstaterar att utan GP hade det inte löst sig på detta viset.

På samma sätt som får-skandalen (som jag också nämnt innan) gör inte någon ett smack förrän media nosar reda på det och gör ett avslöjande. Mannen med telefonen var ju smart nog att ringa GP, annars hade det skitit sig, vad är det för fasoner? Man kommer undan med vadsomhelst tills någon tidning skriver om det? Höll man inte på med sådant ögontjäneri i lågstadiet?

För längesedan hade jag en stor grej för Nightwish, deras pampighet gave me the chills okay? Men det var mer i gymnasiet än nu. Tarja var och är Nightwish dock och den nya är not the same. Inte intresserad alls faktiskt. Men J, som råkar vara Tarjas framtida fru (in her drems) bokade biljett till Tarja (solo) 30 maj och jag var inte sen att hänga på. Kontrollerade först på youtube att det kändes lagom intressant för att lägga 275 kr på och indeedie I am definietly game.


Lost Northern Star



My little phoenix

Syster: Men erkänn nu, vi vet faktiskt redan att du röstade blått...
Jag: Ja, erkänn..!
Pappa: Jamen okej, jag röstade blått!
Jag: KLASSFÖRRÄDARE!
Syster: Oh lordi...
Jag: Farmor, visste du att det är pappas fel att ni pensiönärer har så dåligt och inte fick tillbaka på skatten?
Syster: Jag tycker faktiskt att pappa ska betala min höjda a-kasseavgift!
Pappa: Detta är kanske exakt varför man inte kan erkänna sådant här i den här familjen!
Jag: Du har svikit båda dina arbetarklassande döttrar! Kapitalist!
Farmor: Röstade han blått vad säger du?!

Söndagmiddagar (som idag genomfördes på en måndag pga påsk) i min familj präglas av pseudodebatter om ditt och datt. Allt och inget sägs på blodigt allvar och det raljeras om ninjor, zombiekatter, samurajer, dödsannonser, framtiden, HSB, alliansen, huspriser, alkoholvanor, kusiner, släktingar, skvaller för att i största möjligaste mån reta gallfeber på varandra. Skrattade mer idag än på hela veckan tillsammans - i synnerhet när far efter två år klämde fram ovanstående erkännande. Fantastiskt roligt avslut på veckan.

Inser naturligtvis att det (oftast) är kallprat och 60-plusare förunnat att gnälla på vädret, men bor man i en förort som är begravd i snö är det faktiskt fritt fram. Gud vad jag är trött på detta cp-väder. Har Moder natur extrema humörsvängningar och PMS eller? Denna blandning av regn och/ eller snö/slask kunde få vemsomhelst att immigrera till varmare breddgrader...

Var ute igår på en klubb som körde burlesk-tema i berget. Hade skitroligt av tre anledningar: 1) K & A är helt fab att gå ut med, skönare brudar får man leta efter 2) jag lyckades få till rolls i min lilla page som består av 1000 olika längder (håller ju på att odla hår efter min lilla halvsnagg förrförra året) 3) de delade ut gratis rosa sockervadd. Socker och alkohol ger btw ett helt oslagbart rus!
...BUT (!)...

Att gå ut har tappat sin charm. Och jag har sådan här obstinata perioder av och till (i anslutning till den sedvanliga folkilskan) men just nu känns det extra jobbigt. Men god damn vad folk är dumma i huvudet. Kom även fram till en viktig poäng igår med flickorna: visst det är elitistiskt att snörpa på munnen åt alla mainstream-människor (använt i ordets bredaste betydelse) men sanningen är att man känner sig som ett jävla cirkusdjur when you're not among your own. Inte nog med att vi blev uttittade av en hel familj på en meters avstånd på vagnen hela vägen in till stan utan snubbar med solglasögon uppsatta på huvudet (mitt i vintern och INOMHUS) försökte även fraternisera med oss senare på kvällen.

Att normalisera fenomen som blir en del av ens vardag sker nog nästan automatiskt. Problemet blir när man tvingas umgås med folk som har en helt annan referensram - allting man håller närt och kärt förvandlas till något obskyrt.

Dagens moralkaka blir alltså?
Jag trivs bäst bland perverterade och knäppa vänner och sämst bland alla andra. Social skills are for losers.
Nu är det dags för lite påskgodis... mmm candy...

Jag älskar internet. All denna underbara och (oftast) äcklande information man kommer över. Oslagbart!
For today: burleskklubb ikväll och lite för spontant för min del, dvs. stora frågetecken kring hår, smink och kläder. Dessutom har väl jag och M inte tvättat på ett, hrm, långt tag. Men kläder kan man inte göra något åt direkt MEN hår och kläder är lättfixade right?
Möjligtvis om man har en skönsjugande britt som spelar in bästa tips...!

1940S HAIR IN 5 MIN


VINTAGE GIRL MAKEUP - ASK ME MAKEUP

Köpte Porr, horor och feminister idag av Petra Östergren när jag strosade runt på centralen och väntade på M. Jag har bara läst en fjärdedel än men irriterade mig direkt på när författaren konstaterar att porr är precis som sex utan kamera: det kommer i alla variationer. Visst men ändå inte, kommersiell pornografi är gjord för att säljas, den är gjord för att någon ska titta på den. Det gör en väldigt stor skillnad.
...Får väl ser hur resten av boken artar sig.

The Time Warp




Remember?
Jag och J tittade på för mycket filmer som missförstådda tonåringar. Fullkomligt älskade Rocky Horror båda två (Columbia är min favorit!). Jag kan forfarande nästan alla sångerna utantill. Varför minns man alltid låttexter och onödiga citat bäst?
Chanserna är även ganska stora att vi
under viss alkoholförstärkning syntes dansandes Time Warp på alla goth-/ syntklubbar som gick med på att spela filmmusiken. Ah those were the days. Yes, filmmusik i huvudet idag.

My favorite part:

Den efterlängtade lättnaden efter ha lämnat in uppsatsen har inte riktigt infunnit sig än. Men det är bara för att jag vet att den sista biten blev hastig och allting blev inte tipp-topp i de sista delarna (plus att jag glömde att klistra in de elektroniska referenserna i listan, damn, men de finns iallafall i noterna...). Småfel alltså. God I hate it. Jag tvivlar inte på att jag får G men fan ta mig som använder en sådan omständig (men spännande!) metod på en ynka C-uppsats. En utmaning är dock alltid en utmaning. Jag ser ingen mening med att arbeta med något tråkigt och vedertaget. Apropå tråkigt, fick en fruktansvärd magvärk idag efter allt kaffe som jag dränkte min magsäck med i natt. Im never drinking coffee again.

En sak hade jag definitivt inte räknat med: att illamående skulle uppstå i magtrakten efter bara två ynka koppar kaffe. Försökte lugn magen med en kall smoothie men frågan är om jag får i mig fler koppar?
Nu när klockan är efter tre är iallafall min magiska gräns nådd. Jag brukar ju nattarbeta då och då och har lärt mig att fram till tre är det en strid att hålla sig vaken. Men efteråt vänder det och det blir istället jobbigt att försöka somna när man väl ligger hemma i sängen runt ättatiden efter avslutat arbete.

... Har gjort klart alla delar i uppsatsen förutom slutsatser. Är dock missnöjd med de flesta av avsnitten och har problem med att avgöra om det är noja eller om jag har en verklig anledning till att oroa mig. Kaffet lugnar knappast mina nerver om vi säger så. Right now it feels like I have coffee for brains.

Jag är en väldigt dålig typisk student: jag dricker nämligen inte kaffe, never have and never will. Är inte särskilt förtjust i smaken och i känslan av att vara fysiskt beroende av koffein. Det är faktiskt knappt att jag dricker te. Men efter ha suttit hela dagen (sedan klockan nio imorse) stirrandes framför datorn omgiven av böcker lade min hjärna av runt tiotiden ikväll. M var snäll nog att brygga en kanna kaffe åt mig och nu bereder jag mig för att sitta halva (eller möjligtvis hela) natten vanvettigt stirrandes framför Mac:en med en extremt välsockrad kopp kaffe i handen.

Vad kom först? Hönan eller ägget?
Applicerat på idealdebatten: vad kom först? Mediahypen eller size zero? Vad är en följd av det andra?!

Idealen såsom de ser ut idag och hur de behandlas är en intressant debatt i sig men ursprunget till skönhetsideal är mer komplext än att kvällstidningarnas snaskerier skulle vara skyldiga till deras existens. Om media skulle låta bli att rapportera om dem skulle inte detta per automatik innebära att de avvecklades. Och om tidningar och skvallerjournalistik aldrig varit "uppfunnet" skulle inte detta heller innebära att size zero-trenden aldrig uppstått.

Idealen är ständigt närvarande genom människors historia. Ytlighet och utseende är ingenting nytt (egentligen) även om vi i modern tid onekligen har hårddragit ytligheten i högre grad jämfört med förr. Korsetterade damer med bortopererade revben ansågs vackra på 1800-talet och i Kina band man kvinnors fötter för små fötter var höjden av skönhet. Och idag svälter sig kvinnor för att passa i barnkläder. Det är inte så enkelt som att skylla på tidningarna och ignorera den bakomliggande historian. Ideal som fenomen hör inte samman med media, det hör samman med människor. Utan människor, inga ideal - tål att tänkas på right?


Röntgenbild på ett par bundna fötter (även kallat lotusfötter)

Idag var det sista mötet med handledaren, kändes nästan lite episkt (i alla fall för min del) även om jag gissar på att stora delar irritation kommer utebli för oss båda hädanefter. Uppsatsen fortsätter ta form och jag har precis lagt ner en timma på att högläsa alla hittills färdiga sektioner för att hitta språk-och stavfel. Väldigt otacksamt och inte särskilt givande. Är dessutom övertygad om att jag missar ungefär hälften.

Efter ett antal timmar på biblioteket (min käraste vän) åkte jag hem för att panikstäda innan filmkvällen med J. Transformers i dvd:n och en väldigt god röd curry-gryta värmde magen innan en kall öl kylde ner den. Kändes lite purket att "köra" ut J sedan pga. mer uppsatsredigerande för min del. Det är ändå fredagkväll and time for rock and/ or roll?!
Or maybe not.

Lång dag på biblioteket idag, somnade nästan på spårvagnen hem. Handledaren läser utkastet igen så ikväll var jag ledig. Jag och M gjorde det enda rätta: köpte frusen pizza och sedan nappade jag tre timmar på soffan. Sweet. Imorgon börjar allt om igen - biblioteket here I come.

På samma sätt man som anser sig ha olika för-och nackdelar med sitt utseende kan man rimligtvis anta att man anser sig ha mer eller mindre fördelaktiga egenskaper. En av mina bästa egenskaper är att jag arbetar bra under press. Press är helt enkelt en faktor som måste finnas med för att jag ska prestera mitt bästa. Jag kan slita mitt hår och nästintill ge upp men till slut "ordnar det sig". Jag vill egentligen inte skriva "ordnar sig" för det antyder att allting blir bra och det är en skillnad mellan att allting blir bra; (Exempel nutid:) dvs. jag skriver en fantastisk uppsats och får VG vs. jag lyckas lära mig SPSS och spottar ut mig tabeller och t-test på löpande band men uppsatsen blir ändå inte bra och jag får komplettera.

Hursomhelst, efter ca. fyra timmar på biblioteket, nära sammanbrott och ihopkurad över en fet engelskspråkig manual till SPSS har jag lyckats bygga min kodbok, genomföra de tester jag ska och nästintill lärt mig att tolka tabellerna i Output. Har dock lyckats fiska till mig att min metodlärare ska kolla mina tabeller till uppsatsen. Thank god.

Apropå det, my poor baby (mitt utkast) är helt nedkluddat med kommentarer och bläck från handledaren. Det kändes tungt imorse att hämta det när jag verkligen hade behövt pepp. Men det känns ändå bra för nu har jag någonting att arbeta utifrån. Men det var inga varma känslor som kom fram imorse när jag gick igenom utkastet snabbt på väg till biblioteket.

... Mat kanske är ett alternativ förresten? Har inte ätit sedan frukost.

Har varit tvungen att jobba och vara fejkglad och handskas med andras problem när jag har mina egna som bubblar inombords - inte helt olikt dålig indisk mat. Och det leder bara till att jag bygger upp en gigantisk klump av ilska inombords som jag helst av allt hade behövt träna bort. Träning som jag inte har tid med.

Toppen på isberget är naturligtvis att min handledare har lämnat utkastet i sitt fack för upphämtning imorgon - istället för att skicka tillbaka det elektroniskt med kommentarer. Vilket jag förväntade mig då jag mailade honom utkastet. Vilket han har gjort vid andra tillfällen. Detta meddelande han mig, ironiskt nog i ett mail, men utan att skriva varken bu eller bä om vad han tyckte. Vilket jag kommer noja om tills imorgon. I hate this day - JÄVLA SKIT!

Ungefär så känner jag nu när jag upprepade gånger försökt hantera SPSS - vilket antagligen är en barnlek för andra men som jag bara inte behärskar. Och när jag väl tror att jag behärskar det blir jag orolig för att jag inte gör det och att hela min uppsats kommer förstöras av det faktum att jag inte kan använda ett jävla statistikprogram ordentligt. Jag har sett uppsatser gå upp med felaktiga tabeller och förutom att det är pinsamt brukar det permanent flytta fokus från uppsatsens andra delar. Delar som kanske innehåller genialiska resonemang, but no one cares. God damn liksom.
... Ska dessutom jobba idag, ångrar bittert att jag skrev upp mig på den tiden. Jag hade definitivt behövt dessa timmar till att sitta och svära framför datorn. Fan fan fan.

Dagsschema:
1) Promenad upp till Willys, hämta ut paket med kursböcker och handla bär till frukostsmoothie.
2) Äta frukost.
3) Sitta och svära framför datorn men förhoppningsvis lite mättare.
4) Dags att göra sig i ordning! Promenera till jobbet.
5) Jobba.
6) Promenera hem. Dags att återgå till att sitta framför datorn och svära!

Har mailat lite lärare om hjälp och även skickat utkast till handledare i alla fall. Förhoppningsvis leder det någonvart. Annars ska jag tillbringa morgondagen begravd i SPSS-manualer på biblioteket.

Jepp, nu är uppsatsen skickad till H för lite preliminär korrekturläsning och allmän feedback. Planen var ju egentligen att färga håret och ta ett bad men knappast att jag hinner det nu. Det här med att inte duscha efter tio är faktiskt en ganska dålig regel. Tråkigt att hyresvärden inte håller med.








Damn Photobooth for being so much fun.

Yep, det ser ganska torftigt ut på den sociala fronten för mig och det är helt och hållet mitt eget fel. Uppsatsen ska lämnas in den 17:e mars och fram tills dess är jag ganska bänkad framför datorn. Jag hade totalt förträngt vilket jävla petjobb det faktiskt är att få ihop allting till slut. Mina teori/TF-del envisas dessutom med att bara växa. GAH!
Jag har inte sidor till detta, i synnerhet inte när metoddelen är Himalaya-gigantisk. PANIK!
Resultatdelen ska vi inte ens prata om, jag och SPSS är inte bästisar, inte på långa vägar. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag hatar det programmet. Jävla skit. Och tabeller!
Tabeller är djävulens påfund. Indeed.
... Mitt jävla egna dumma påfund är naturligtvis att jag aldrig slutar gräva, jag följer referens till referens till, ja som sagt, tills jag har 1800 rapporter och artiklar som det ska skrivas om. Kan vara förklaringen till varför teori/TF-delen har nått ohyggliga proportioner. Damn me, damn everything.

Yep, I am, ganska så beroende. Har kommit fram till att det kan liknas vid min besatthet när det kommer till att läsa alla böcker i en serie när jag väl påbörjat den (om jag gillar den förstås). Men besvikelsen uteblir med bloggarna för de har inget slut!
Som med Dexter-böckerna som jag är väldigt förtjust i. Jag försökte hålla mig i flera dagar från att läsa den senaste för efter den finns det ingen mer tills författaren behagar att ge ut en till. Naturligtvis höll det inte särskilt länge and now it's over. No more Dexter for me. (in a while).
Men bloggar, jisses, det tillfredställer alla möjliga behov. Först av allt snok-behovet, jag älskar att snoka. Sedan this-goes-on-for-life-behovet som det stod ovan. Dessutom har ju bloggvärlden blivit en mini-version av det verkliga livet med sina kändisar och skvallertanter. Indeedie. Skvallertidningar IRL och skvallerbloggar, sjukt roligt. Och jag mixar friskt med bloggar från personer som jag tycker skriver bra och som har någonting att säga med helt sjukt dumma personer men som är roliga att skratta åt. Dessutom har jag en tendens att läsa bloggar som jag uppenbarligen inte gillar (varken personen eller skrivandet) men jag är perverst förtjust i att sitta och irritera mig på någon som jag inte ens känner.

Bloggar jag kollar ofta av olika anledningar: (utan inbördes ordning)
Elina Karsna (Vän, föredetta arbetskamrat och en väldigt bra sångerska)
Rocketqueen(Sminkguru!)
Hanna Fridén (Så jävla cool.)
Johnny Scharonne (Så jävla cool.)
Underbara Clara (Schysst modebloggsalternativ)
College Callgirl (Grym! Uppdaterar dock inte jätteofta)
Like a bad girl should (Välartikulerad feminist med humor)
Queen of second hand shopping(Schysst modebloggsalternativ)
Sminkan! (Sminkguru)
Heartsick (Välartikulerad cyniker?!)
Malin/ Nancy (Intressant och välformulerad)
Katthemmet (Handlar om katterna på Katthemmet Kompis, mer uppmärksamhet till alla hemlösa katter!)
Bruden (Så jävla cool.)

Detta var iallafall ett axplock, jag läser massa andra bloggar också men dessa kollar jag mer ofta. Dessutom är det tjejer som formulerar sig bra och skriver intressant i motsats till mycket av det övriga blogg-träsket. Någon som har mer bloggtips?!

Ungefär sådär känner jag mig idag. Mycket skrik och stoj och annat på jobbet. Mitt stackars huvud säger jag bara!
Hann dessutom irritera mig på två saker idag, trots jobbandet:
- Jag blir tröttare och tröttare på vår sk. jämställdhetsminister som säger att hon inte är feminist. Claes Borgströms satte mitt i prick idag i kommentaren till GP:s porträtt av vår käre minister där han menar att hon framstår som okunnig som inte analyserat/ förstått strukturerna bakom ex. mäns våld mot kvinnor. (Detta är återgivet, inte direkt citerat).

- Jävla E-type som ser så jäkla kass ut! Face it, killen kan inte sjunga och har han inte ett par avklädda tjejer som hoppar och guppar m.m som ackompanjemang ser han lite bortkommen ut. God, jag gillar inte Poodles heller liksom men de kan ju åtminstone showa lite mera än den kära snedbenade Bo Martin Erikson.

...Ja, jag genomled Andra Chansen på jobbet, scary but true.

Karin prackade på mig en LP med denna låten som jag lyssnade sönder innan det var dags att lämna tillbaka den, när vi gick i gymnasiet och jag tyckte att svart kajal som allround-make var en bra idé. K och jag hade en tendens att se ut som vandrande loppmarknader: hon med den med poppiga trashiga versionen med glitter och sin mammas underkjol utanpå medan jag gjorde en mer tantigt svart sammet/ spets med högklackat och på tok för kort kjol (jag var aldrig en bra gothare, jag gillar INTE långa kjolar) och tjock eyeliner som färgade ögonvitorna gråa. Men jag kommer aldrig vilja bli tonåring, även om jag envisas med att lyssna på samma knepiga musik ibland.

Alltså, på något sätt känns det som om de som längtar tillbaka till sin ungdomstid är folk som anammat vuxen-mallen och alla dessa sjuka kriterier man måste uppfylla för att uppfattas som mogen. Att inte göra det är oansvarigt. Well, att göra det bäddar för en jävla medelålderskris.

Uppsats here I come!

Frukostackompanjemang:


En sak jag är expert på är att bete mig som ett schizofrent åbäke i olika perioder. Antingen är jag en lätt alkoliserad glädjeflicka (påverkad, ej horig) eller så sitter jag hemma och spelar Alfapet och dricker te med M. Och jag tröttnar fort, på folk, på alkohol och på mig själv. Och jag är inne i en tröttnar-på-människor-period igen, jag klarar helt enkelt inte av att gå ut utan att vilja skjuta folk (eller mig själv).




Skriva uppsats var det ja.

Idag var det sista dagen i romankursen och det kändes nästintill lite sorgligt. Det är ju först nu som jag vuxit ifatt mina förväntningar på mig själv. Hursomhelst, i och med att jag håller på att slutföra en uppsats (d-day 17 mars) är jag absolut inte beredd på att påbörja en annan. Ska även lämna in en hemtenta nästa onsdag samt jobba i helgen -panik någon?
Det enda trösten just nu är att tentan ifråga endast är på tre sidor och man kan flumma till det. Har dock inte kunnat läsa all litteratur (som man ska) pga. min andra uppsats så jag är pinsamt efter. Damn. När dessa tankar väl fått fäste i mitt huvud går jag runt med konstant uppsatspanik. På ett sätt är det bra - jag behöver press för att prestera bra. Men det gör också att andra distraherande saker i mitt liv är oerhört stressande när de går fel. Jag har liksom inte tid med sådant just nu. Mötet med en vän idag blev inte som det skulle och det störde banan med resten av min dag - jag sket i träningen och stack hem istället. Efter lite lunch och städning kändes uppsatsen lagom lockande. (Jag städar ALLTID när jag skriver uppsats för att dra ut på det, det klassiska är att jag börjar organisera klädkammaren eller bokhyllan).

Jävla skit:
- Lillkattan skvätte i min gymväska (köpte en ny idag som jag inte har råd med).
- Skrutt har fått tillbaka öronskabben. DAMN! Jag har inte råd med detta nu men får naturligtvis ta mig råd. Tur att jag ska jobba i helgen. För man kan bara inte behandla en katt, alla katterna i hushållet (tre) måste behandlas för skabb är fruktansvärt smittsamt, även om jag inte såg några tecken på de andra katterna.

Vi kan säga att jag lider för konsten (!), förutsatt att lidande definieras av att vara pank och att uppsatskrivande kan likställas med konst. Hm.

Har inte sett videon och har inga planer på det heller. Om det är en sak som jag inte pallar så är det när djur lider/ skadas/ dör etc. Jag har lärt mig, för mitt eget bäst, att skita i att titta på sådana saker. Men vad jag däremot börjar bli trött på är dessa skildringar av olika händelser där soldater har missbrukat sin auktoritet. Jag kommer inte ihåg några specifika fall nu men jag vet att det har dömts folk för våldtäkt, misshandel och enligt tidningarna florerar det flera klipp på internet där soldater plågar och dödar djur.
Jag säger som Rocky (efter präst/ barnflicka-skandalen):
"Om det hade varit barnboksförfattare kanske jag hade blivit förvånad...nej vänta lite..."

Ojdå, de amerikanska soldaterna uppvisar smått psykopatiska drag genom att tortera djur? NÄHE?
De har ju som enskilda människor (varning generalisering!) och som en nation uppvisat så många empatiska sidor annars. Kan dessutom någonsin en person utbildas till att kunna hantera de situationer de vistas utan att bli halvknäppa? Jag är personligen förvånad över att det inte är mer skit som kommit upp till ytan.

Jag godkände nyligen en kommentar till mitt inlägg "Eat pussy not pork" där en tjej skrev att hon aldrig har sett porr där tjejerna har haft mens. En av sidorna som jag behandlade i ovanstående inlägg hette Erotic Red (google it I dare you) där just amatörmodeller poserar under "fel" tid i månaden. Och hennes kommentar fick mig verkligen att fundera - näe, trots allt snusk som man tittat på genom åren (i rent studiesyfte naturligtvis) både omedvetet och medvetet har jag aldrig sett det heller. Vilket naturligtvis fick mig att googla and lo and behold: det finns något som heter Blood Art!
Tydligen är det en bunt tjejer som samlar upp sin blödning i menskoppar och sedan använder det till att göra konst av det. Äcklande eller innovativt?
Hm, maybe both. Men det finns ju tillräckligt med överspända gothare i den här världen som skär sig i armarna och skriver diverse mörkerrelaterade dikter med sitt blod så varför inte ta den mindre smärtsamma och mer "naturliga" vägen and dip into what god gave you?
Hittade även en ">blogg som behandlade detta och som samlat ihop de "bästa" bilderna - en majoritet har tydligen avbildat figurer från Star Wars, hm tema någon? Funny-weird right?
Som vanligt är jag imponerad av folks påhittighet (haha).





(Jag hittade förresten åtminstone en sida, förutom Erotic Red dvs, som inriktade sig på pornografiska bilder med mensblod involverat så jag antar att det finns en marknad för det med.)

Var ju inte att sitta dagen innan förberedelserna inför mitt och H:s föredrag i skolan om Amorina och bli klar över att det är 397 sidor som ska läsas (från 1822) och sedan även hälften av ca 600 sidor (från 1839). Eh det skulle ju vara en kort version och en lång version?!
Den "korta" är alltså 397 sidor?
Jävligt dålig marknadsföring. Fy fan. Jag som hade gjort upp ett litet schema idag och hade planer på att träna (which I need, spänningar någon?) men det lär jag ju inte hinna med. Fick även erbjudande om att jobba natt inatt vilket jag lätt hade behövt egentligen med tanke på cashflowet som för tillfället är lågt (i mitt tycke). En resa till London inom den närmsta framtiden ja tack. Måste vinna på lotteriet eller något. Nähepp, dags att försöka komma igenom 700 sidor nu då - tills imorgon. Som dessutom bara finns i elektroniskt form på datorn, I will go crazy soon. Ta ta.

Diskussionerna flödade idag när jag och K inmundigade lite god flottig mat och öl. En sak vi tycks ha gemensamt är vår uppgivenhet och till viss del avsmak inför kroglivet. Även om ölen smakade extra gott idag då det var ett tag sedan jag drack någon känner jag mig dock inte riktigt sugen på att festa igen. Problemet med att gå ut är att man som tjej alltid anses tillgänglig. Och sätter man ner foten är man sur, grinig och bitchig. Detta skickar signalen att man inte har rätt till att bestämma över sin kropp och att det är "skoj" att låta folk ta på ens rumpa. Jag är så fruktansvärt trött på det. Att man är jobbig för att man vill vara ifred. Att man är sur för att man inte vill socialisera med kreti och pleti. Att man är en hora och en surfitta för man INTE vill göra något med någon annan.

Ikväll hade jag det dock riktigt roligt. Gott sällskap, intressanta diskussioner, levande ljus, öl och panerad ost med klyftpotats. A good night indeed.

Insåg igår att mitt Dexter-like-behaviour* på jobbet har gått på tok för långt. Det har gått så långt att jag nu gör det på ren reflex så fort jag går genom dörrarna. Kom till denna insikten igår efter en öppenhjärtig (och vettskrämmande) diskussion på jobbet om när jag skulle få barn (jisses, är du snart 24?!) som följdes av en: "Men själv fick jag barn..."/ dags att dela erfarenheter-diskussion där jag gjorde mitt bästa för att skämta och fortfarande se glad ut trots att hjärtklappningen inombords var så hög att jag trodde att det skulle eka i rummet om jag tog av mig tröjan. Istället för att vara den knepiga feministiska tjejen med för mycket piercingar och svarta kläder har jag tydligen utvecklats till något som still looks the same men som är på väg att växa upp. Uppenbarligen är mitt nyvunna samboskap ett tecken på mognad. Jag måste sluta jobba inom vården - it's turning me into one of them!
... Svensson-livet står högst upp på min aint-gonna-happen-lista direkt efter barnafödande och lobotomi.

Tur att jag ska spackla mig idag och dricka öl med K på Kellys senare. Flottig vegan hamburgare står även det på schemat. Och det känns dags att upprepa the age old kliche: jag känner mig inte som (snart) 24 (insert valfri ålder). Damn.

*See Jeff Lindsay, "Darkly dreaming Dexter"